När jag har hållit kurs och frågat "Hur vill du bli lyssnad på?" blir det ofta tyst. De flesta har inte ställt sig den frågan tidigare. Först när någon vänder på det och säger "Jag vet hur jag inte vil bli lyssnad på!" brukar diskussionen ta fart. En sak som många stör sig på är när man har berättat något känsligt och den andra personen säger "Jag vet precis" eller "Jag har varit med om samma sak" och tar över för att berätta om sina erfarenheter. Ibland är det skönt att veta att någon varit med om något liknande, men det kan också förminska upplevelsen. Något som också kan irritera är när den andra personen talar om hur jag ska göra utan att jag har bett om råd. Ännu värre är det när jag känner mig dömd av den som lyssnar. Efter en stunds diskussion i grupperna om hur man inte vill bli lyssna på är det lättare att vända på det, och listan över hur man vill bli lyssnad på kan bli något i stil med den här: 

• Jag vill se och känna att den andra lyssnar på mig.

• Jag vill känna att jag kan berätta utan att bli dömd.

• Jag vill känna tillit.

• Jag vill komma fram till mina egna svar och lösningar.

• Jag vill få en chans att prata till punkt.

• Jag vill känna att den andra är intresserad och vill mig väl.

• Jag vill känna att den andra är närvarande och inte tänker på andra saker.

• Det är okej att den som lyssnar inte vet vad den ska säga.

• Det känns fint när den som lyssnar blir berörd av det jag berättar.

• Det är bra när den som lyssnar är tyst och ger mig utrymme att tänka klart.

Hur skulle din egen lista se ut? Och i vilka situationer skiljer den sig åt?